Yoga

Nu har jag äntligen kommit till den sista punkten, och det är samadhi, som betecknar det medvetandetillstånd som enbart går att nå genom de tidigare stegen som jag har beskrivit. Till skillnad från Dhyana så blir personen här ett med precis allting, men samtidigt närvarande i minsta detalj. Visst låter det spännande? Det är som att kroppen är kvar på sin plats, men att sinnet lämnar kroppen, och det är detta som gör denna kombination så unik. Jag har ju så klart en mycket lång väg att vandra innan jag kan nå detta steg  om jag nu kan nå detta steg. Man måste ju vara beredd på stora uppoffringar, och träna väldigt mycket för att lyckas. Jag kan tycka att detta är svårt att lyckas med i den västerliga världen, med alla sina lockelser och begär, men det är en stor utmaning så klart. Jag vill nu fortsätta träna på hemmaplan, men har sedan som mål att åka till Indien, och kanske spendera ett halvår för att öka insikten i hur yoga och meditation kan ta en till detta slutliga och sista steg. Det vore jättespännande att träffa personer som anses inneha denna kunskap och nivå, och samtidigt ta del av deras erfarenhet.

 Nu börjar vi komma in på lite mer hardcore. I det här steget så är själva yoga utövaren inte medveten om sin handling att han faktiskt mediterar. Han, eller hon, är bara medveten om att han, eller hon, existerar. Skillnaden mot det föregående steget är att utövaren har blivit ett med sin meditation. Det står att utövaren i denna fas kan hålla detta tillstånd i 144 inandningar och utandningar. Tillsammans med det sjätte steget, dharana, och det slutliga steget, som vi snart kommer till, det vill säga Samadhi, så utgör dessa det som kallas samyama. I hinduismen så är det sjunde steget det instrument som gör att vår kunskap och kännedom om sig själv ökar, och dess ursprung finns beskrivit i väldigt gamla skriver och texter, men även som fresker i indiska tempel och liknande. Slår man på Dhyana i sin webbläsare, och väljer att söka enbart på bilder, får man ju väldigt mycket bilder på personer som ser ut att ha nått en väldigt lång bit på sin väg för att lära sig behärska yogans essens. Den sittande ställningen, men även buddhafigurer figurerar titt som tätt.

I det sjätte steget, eller benet av dessa tekniker, så finns dharana, som handlar om fokus och koncentration. Dharana är en påbyggnad av det femte steget, pratyahara, och fortsätter att fokusera på den slutliga vägen, det yttersta målet. Nu är vi på väg mot det som refereras till djup meditation, och även detta är ett steg som kräver, med stor sannolikhet, flera års av träning. Jag är ännu inte på denna nivå, utan jobbar fortfarande mycket med sittekniker och andningstekniker, men jag tror att allt på ett eller annat sätt hör ihop, så genom att jobba med de mer grundläggande teknikerna, men samtidigt inkludera moment av högre meditation, så kommer målet att uppnås, förr eller senare. Men denna väg är inte lätt, absolut inte. Jag ska även redan nu nämna de två återstående stegen  dhyana och samadhi  eftersom dessa hänger ihop. Det är dessa slutliga steg som tillsammans utgör det bryggan, från ditt världsliga jag till ditt nya, icke världsliga jag. Låter det krångligt? Jag hoppas att ni inte tycker så, men jag kan åter konstatera att det här med yoga och meditation snarare är en livsstil, än bara en timma på ett gym, eller hur man nu väljer att utöva yogan här.

Det här steget berör den viktiga biten med att lära sig kontrollera sitt sinne, att dra sig tillbaka i sitt mentala tillstånd man befinner sig i när man mediterar. Detta är liksom andningen ett väldigt svårt steg och man tror att det kan ta flera år innan man kan uppnå denna nivå, innan man når fullhet och klarhet gällande detta. Poängen med att kontrollera sitt sinne är man ska se rikedomen som man har inom sig själv, och inte jaga efter världsliga ting. Genom att blunda och stänga ute diverse intryck vänder man tankarna mot sig själv. På detta sätt tror jag att man inte bara börjar uppskatta sig själva och sina egna begåvningar, utan även tar ett steg från den moderna världen och denna hetsjakt på prylar, och andra ting som resor och pengar. Indirekt med att sluta sig så får man ett resultat av att det blir lättare att koncentrera sig. Jag tycker verkligen ni ska prova detta för direkt efteråt kändes det mycket bättre. I kombination med rätt sittekniker och med rätt andningstekniker har man kommit en bra väg på resan mot ett korrekt yoga utövande, och dessutom nått ett större lugn i sig.

I detta steg kommer vi till andningen som är en jätteviktig del när man utövar yoga. Detta kanske till och med är själva essensen i yogautövandet, motorn som får en att rulla på vägen mot det högre medvetandet, och en befrielse från de världsliga tingen och begären. Själva ordets betydelse kommer från ord: Prana, som betyder kraft och energi, och ayama, som betyder att utöka, eller dra ut. Det gäller att vara uppmärksam på att orden ayama och yama inte är desamma, det är många som förväxlar dessa. Ja, orden skrivs ju nästan på samma sätt, så det är ju förvisso förståeligt. Som alla också förstår så är ju andningen både hyperviktig  men också svår att utöva på ett korrekt sätt. Min erfarenhet är att det är svårt att lära sig att andas på korrekt sätt utan en bra lärare. Jag har flera gånger velat lära mig att göra detta på rätt sätt, men vet ännu inte om jag är riktigt rätt på det. Jag hoppas dock boka in en resa till Indien, och då ska jag allt finslipa teknikerna när jag ändå är där borta. Det ska sedan bli roligt att jämföra med den andning jag utövar nu när jag praktiserar vid olika yoga övningar.

Här kommer vi till det roliga eller åtminstone teknikerna för de olika ställningarna man har när man utövar yoga, sittandes som ståendes. Själva ordet betyder ursprungligen att sitta ner, och alla har väl sett den klassiska yogaställningen med en man som sitter med bena korsade över varandra samtidigt som händerna är positionerade på ett visst sätt, och ryggen rak, rak, rak! Detta är inte alldeles lätt, tro mig, och man måste träna länge för att kunna sitta så. Denna ställning, lotusställningen, är den sittande grundställningen som både buddister och hinduer använder sig av när de utövar yoga och mediterar. Buddha är ju dessutom avbildad i just denna ställning. Dock tror jag att man till och med måste öva på en sådan när man är väldigt ung, för jag har svårt att föreställa mig en fotbollsspelare kunna sitta i en sådan ställning när han är över trettio år, och om han dessutom inte tränat på smidighetsövningar tidigare i livet. Själv är jag inte riktigt där, men snart ska jag nog kunna får ner bena mot marken. En av principerna är ju att hålla sig stark på vägen mot sitt mål, så jag tänker inte ge upp här inte.

Niyama är besläktat med yama och inriktar sig på olika steg för att nå ett disciplinerat själstillstånd. Och precis som yama, så kan man i sin tur även dela in niyama i tio olika steg. I korthet är dessa, de så kallat traditionella niyamas, följande att man är återhållsam och dessutom visar skam om man har gjort något fel, eller att man är nöjd med det man har och därigenom inte strävar efter mer, eller santosha, att man ger utan en baktanke på att få något tillbaka, eller dana, att man är stark i sin tro, eller astikya, att man hedrar herren, eller ishvarapujana, att man studerar skrifterna, eller siddhanta shravana, att man är kognitiv i processen mot ett högre tillstånd, eller mati, att man är plikttrogen och uppfyller sina åtagande gentemot religionen (i detta fall hinduism), eller vrata, att man upprepar sina mantran dagligen, eller japa, att man är uthållig mot värdsliga ting som törst och hunger, kyla, värme, när man sitter eller står upp  att man inte ger upp, eller tapas. Jag förstår om ni misströstar med alla indiska ord, men det är samma för mig ett par språklektioner skulle vara på plats!

Yama betyder i praktikten död, och i denna kontext åsyftas död åt sitt ego, eller som man kan kalla det för ens lägre jag. Detta är en serie av regler för hur man ska bete sig för att uppnå detta mål. Dessa yamas innehåller flera pekpinnar som man bör följa för att leva på ett, enligt yogan, propert sätt. Propert i förhållande till hur man ska hålla sitt ego på avstånd, och ta steg in i den nya världen, där icke kvalitetsmässiga saker som ego och sitt eget jag inte har någon plats. Det finns tio olika traditionella regler och dessa är ickevåld, eller ahimsa, att man håller sig till sanningen, eller satya, att man inte stjäl, eller asteya, att man beter sig bra, det vill säga att man är trofull till sin fru om man är gift, eller brahmacharya, att man har tålamod, eller kshama, att man är handfast, eller dhriti, att man är barmhärtig, eller daya, att man är ärlig, eller arjava, att man är moderat i sin kosthållning, eller mitahara, och att man är ren i sinne och tal, eller shaucha. Bara dessa tio i steg i Yama kan man sedan fördjupa sig i, men det ska jag göra en annan gång.

Jag tänkte fortsätta med yogans bakgrund och tänkte kika lite på yogan och dess roll i hinduistisk filosofi. Där är yogan en av sex ortodox-filosofiska skolor, med tydliga referenser till buddism. Det kan låta lite krångligt, men jag ska med tiden försöka reda ut allt och även svara på de frågor jag ställde senast. Men vi får ta en sak i sänder, man ska ha klart för sig att yogan inte bara är en snabb träningsform på gymmet, utan har en oändlig historia och praktiska former för att vi som människor och praktiserande yoga-utövare ska få större kontroll över oss själva, och samtidigt känna mer upprymdhet och ro. När jag har tittat lite på det här med dess bakgrund får man en insikt hur stort detta egentligen är, och därför får jag försöka beta av ett steg i sänder. Frågan är bara vart man ska börja, i vilken ände, men jag tänkte börja med att bena ut begreppet ashtanga yoga, som på svenska betyder åttagrenad, eller åttabenad yoga. Enligt detta begrepp så består yogan alltså av åtta steg, och jag tänkte börja ta och utveckla ett steg per inlägg, och därefter fortsätter berätta om yogan, som sagt ämnet är gigantiskt.

Jag tänkte i dag gå in lite djupare på hur yoga uppkom. Det uppstod för ju en 2500 eller 3000 år sedan, men varför kan man undra sig och på vilket sätt uppstod yoga? När jag har grävt lite i arkiven så har jag funnit följande: Det man någorlunda säkert kan konstatera är att själva ordet yoga för första gången påträffades i hindu skrifter från cirka 400 år före Kristus, det vill säga för lite mer än 2400 år sedan. Därmed inte sagt att det inte har praktiserats före detta, så jag vill gärna gardera mig, men där har vi åtminstone ett säkert faktum. I dessa skrifter så beskrivs yogan som en grundläggande och stabil kontroll av ens sinne, vilket i kombination med ett upphörande av mental aktivitet, ni vet att man ständigt tänker på något, det ena eller det andra, vad det nu må vara leder till ett speciellt sinnestillstånd, där lugn, ro och klarhet råder. Jag är ju relativt ny till yoga, det beror ju förvisso med vem man jämför, men jag känner att jag fortfarande har mycket att lära. Ett sätt utöver att träna, är ju faktiskt att sätta sig in i djupet i yogans ursprung.